På många företag blockeras anställda från att använda sociala nätverk, till exempel Facebook och andra sociala nätverk. De flesta utgår nog ifrån att det är för att ledningen vill att de anställda faktiskt ska arbeta på jobbet, men det finns ofta en annan orsak också – säkerheten. Man brukar ju säga att en kedja aldrig är starkare än dess svagaste länk, och när det gäller IT-säkerhet är den länken oftast användaren.
Sajter med sociala inslag tenderar – som jag har nämnt här tidigare – att dra till sig en hel del spam och skadlig kod. Det innebär en tydlig risk för företagen, så självklart vill man undvika att de anställda klickar på skumma länkar till höger och vänster. Det finns chefer som oroar sig för att anställda som sprider personlig information alltför vidlyftigt helt enkelt själva utgör en form av säkerhetsrisk – personlig information kan ju användas för allehanda former av cyberbrott.
En annan aspekt är att många arbetsgivare är oroliga för att företagshemligheter ska spridas, avsiktligt eller oavsiktligt, vilket kanske är förståeligt. En till synes enkel lösning på båda de här problemen blir då ett filter.
Hur företag agerar är naturligtvis en avvägningsfråga, om anställda på IB eller MI6 lade ut sina semesterfoton på Facebook skulle jag också börja skruva på mig. Men trots riskerna: Att helt blockera nätverkssidor är kanske inte den bästa tänkbara lösningen på problemet. Det finns trots allt många positiva aspekter med det sociala nätverkandet på Internet. För många är sidorna ett viktigt arbetsverktyg och för andra är de helt enkelt en nyttig ventil.
