Location, location, location

Nu finns det enligt uppgift fem miljoner svenska Facebookkonton, man skulle kunna säga att det är ett ganska bra genomslag för en tjänsteleverantör. En andel av kontona är förstås falska och ett antal är säkert inaktiva, men en betydande del, kanske en majoritet av Sveriges befolkning, finns idag på Facebook. Det är signifikant och frågan är om det är en kulmen vi ser.

Facebooks genomslag för med sig flera intressanta frågor, bland annat den om geografin. Tjänster, molnlagring och e-post, allt som lägger data som tillhör dig på servrar du inte riktigt vet var de finns, kan potentiellt innebära problem eller i alla fall juridiskt kluriga situationer. Dels kan man inte vara helt säker på att regering och säkerhetstjänst som styr i landet där servrarna finns tycker att din integritet är deras viktigaste hänsyn. Och bryr de sig om avtalen du har med leverantören? Dessutom, vilken lagstiftning gäller? Och ska du behöva hålla koll på det själv? Klurigt, helt klart.

Ett annat problem (?) är att Internet är globalt och att företag med säte i ett land lyder under det landets lagar. Det gör det svårare för exempelvis svensk polis att få tag i uppgifter som behövs i en utredning. Det går naturligtvis att begära ut uppgifterna om man har beslut från domstol eller åklagare och i många fall behövs domstolsbeslut i landet där företaget har sitt säte. Det är mycket pappersexercis, vilket det bör vara för att skydda just vår integritet.

Computer Sweden skrev för ett tag sen om Polisens tankar om att eventuellt nu har lite bättre chanser att få fram IP-adresser som hjälper dem att hitta brottslingar i tid, dvs. innan internetleverantörerna raderar informationen som datalagringsdirektivet kräver att de lagrar, vilket oftast sker efter minimitiden sex månader. Då ska man tänka på att informationen fram till nyligen inte lagrades alls.

Missa inget!

Prenumerera på Säkerhetsbloggen via e-post!

No comments

Your email address will not be published.