Med hysterin kring Conficker i alla fall tillfälligt bakom oss kan det finnas anledning att fundera lite kring hur en sådan här mediestorm faktiskt kan göra mer skada än nytta. Enligt ESET:s egen data så var Conficker redan mycket aktivt i mars, utan att göra någon större egentlig skada. Detta är alltså ett tidigare datum än det som sågs som “den stora spridningsdagen”.
Samtidigt som det finns en poäng med att datoranvändare blir uppmärksammade på de hot som sprider sig i cyberrymden kan det också vara lämpligt att tänka på vad som hände efter det att vallpojken ropade varg en gång för mycket – förtroendet för hans varningar var borta och vargen åt upp hans fårskock.
Som jag ser på saken så handlar en del av vårt ansvar som antivirusleverantör om folkbildningsarbete. Vi ska berätta för allmänheten om vad som händer där ute på ett lättbegripligt och pedagogiskt sätt och sätta fokus på vad man som användare kan göra för att åtgärda problemen, utan att driva på en panikreaktion. Det är därför viktigt att tänka på vad vi och andra antivirusföretag går ut med för varningar så att vi alltid kan behålla vår trovärdighet.
Alltså, bara för att göra det tydligt: Det är viktigt att gå ut med virusvarningar. Men frågan är hur man gör detta och hur intensivt man kommunicerar kring dem?
